Minskad sköldkörtelfunktion, eller hypothyreos, är idag hundens allra vanligaste endokrina sjukdom. Sjukdomen är ärftlig och förekommer i mycket hög frekvens inom flera raser.
TEXT: KATARINA FERM
Hunden lik människan
Vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala arbetar idag en stor forskargrupp tillsammans med internationella partners för att identifiera den genetiska bakgrunden till många av de sjukdomar som hund och människa har gemensamt. Hunden och människan delar nämligen inte bara de flesta av sina omgivande miljöfaktorer, utan har också stora genetiska likheter och drabbas också i stor utsträckning av samma sjukdomar. Tyvärr drabbas dock hunden oftast av sjukdom i en högre frekvens än människan.
Nedsatt sköldkörtelfunktion förekommer både hos hund och hos människa. I hundens fall beror sjukdomen nästan uteslutande på en autoimmun reaktion riktad mot sköldkörteln. Denna form av sköldkörtelrubbning kallas för autoimmun lymfocytär thyreoidit, hos människa även kallad Hashimotos sjukdom.
Svårt att selektera för i avelsarbetet
Begreppet autoimmunitet betyder att kroppen felaktigt reagerar mot kroppsegen vävnad, som om den vore främmande. Immunförsvaret aktiveras då för att bilda antikroppar för att attackera och förstöra den ”främmande” vävnaden. Flera olika antikroppar har beskrivits i litteraturen, den hos hund vanligaste autoantikroppen förekommande hos patienter med sköldkörtelrubbning kallas TgAA (thyroglobulin autoantikroppar). Autoantikropparna förstör successivt sköldkörtelvävnaden, och efter en tid kan inte längre körteln producera de så viktiga hormonerna T3 och T4 i tillräcklig mängd. Symtom såsom dålig päls, ökad vikt, trötthet, frusenhet och ibland reproduktionsstörningar kan då ses. Läs mer om sjukdomen och dess symtom och behandling på sköldkörtelprojektets eller hundgruppens hemsida (http://skoldkortelrubbninghoshund.slu.se respektive http://hunddna.slu.se )
Autoimmun sköldkörtelrubbning debuterar hos de flesta individer först i tidig medelålder (3-5 år), vilket gör att traditionellt avelsurval har varit relativt ineffektivt för att minska sjukdomsfrekvensen. Drabbade hundar har helt enkelt hunnit gå i avel innan symtom blivit synliga, vilket har gjort att sjukdomsanlagen kunnat spridas till nästa generation. Kanske har inte heller sjukdomen fått så stor uppmärksamhet i avelsarbetet, eftersom de flesta hundar svarar bra på medicin och lever ett långt och gott liv, om de medicineras livet ut.
Varför viktigt?
Men varför är det då viktigt att lägga ner så mycket tid, energi och pengar på att forska kring en sådan sjukdom? Om hundarna mår bra av medicinen och lever lika länge, vad är då poängen?
Jo, det finns flera olika anledningar till att vi vill lära oss mer om autoimmun sköldkörtelrubbning hos hund.
• För det första är sjukdomen mycket vanlig. I en av våra studier, där vi samlade in blodprover från två olika födelsekohorter (grupper av hundar födda ett visst år) i riesenschnauzer och hovawart, såg vi att uppemot 19 % av hundarna var påverkade av sjukdomen.
• För det andra kan inte sjukdomen botas, utan hunden blir beroende av livslång medicinering. Visst mår hunden oftast bra på sin medicin, men det innebär ändå att man två gånger varje dag, livet ut, måste stoppa i sin hund ett syntetiskt hormonpreparat. Dessutom skall doseringen av medicinen noga övervaks genom att man tar regelbundna (ca en gång/år) blodprover för att analysera hundens hormonnivåer. Detta innebär dyra veterinär-, analys- och medicinkostnader. Endast medicineringen för en hund av riesenschnauzer-storlek kostar ca 10 000 kronor, om den medicineras från 4 års ålder till sin död. Till detta kommer veterinär- och analyskostnader av minst samma storlek. I slutändan har man betalat ”valppriset” tre gånger, om man har oturen att få en hund som drabbas av sköldkörtelrubbning.
• Identifiering av de gener som innebär en hög risk att utveckla sjukdomen skulle kunna leda till säkrare diagnoser, ”smartare” mediciner, genetiskt test och ett effektivare avelsprogram för att i framtiden reducera sjukdomen i hårt drabbade raser.
• Autoimmun sköldkörtelrubbning förekommer också hos människa (Hashimotos sjukdom), där livstidsrisken för en kvinna beräknas vara så hög som 10 %. Sjukdomen har liknande karaktär inom båda arter, vilket gör att vi med vår forskning hoppas kunna vara till hjälp även för människor med Hashimotos sjukdom.
Jämför sjuka med friska
Hundens genom (arvsmassa) kartlades av forskare vid Broad Institute i USA år 2005. Detta innebar givetvis ett stort genombrott för forskning av hundens gener och dess funktioner. Sedan dess har forskare vid samma institut, i samarbete med forskare vid SLU och Uppsala Universitet, tagit fram och testat ett så kallat ”SNP-chip” för hund. Detta är ett verktyg som gör det möjligt att förutsättningslöst söka efter associationer mellan genetiska markörer och en viss sjukdom eller egenskap. Med SNP-chipet kan vi med hjälp av DNA från ett enkelt blodprov ”tjuvkika” på en individs arvsmassa på 27 000 olika platser/positioner.
Genom att göra detta med DNA-prover från 100 sjuka och 100 friska riesenschnauzers i sköldkörtelprojektet, hoppas vi kunna identifiera delar av arvsmassan där de sjuka hundarna skiljer sig från de friska. Hittar vi sådana regioner, skulle detta kunna innebära att de gener som styr uppkomsten och utvecklingen av autoimmun sköldkörtelrubbning hos riesenschnauzer finns i dessa genetiska regioner. Dessa regioner ”finkammas” då med hjälp fler sjuka/friska individer av andra raser och fler genetiska markörer (SNPar), för att slutligen hitta fram till de gener eller regulatoriska element som styr sjukdomen.
På gång!
Vi har nu precis i dagarna skickat iväg våra första prover på denna genetiska analys, som kallas ”genome wide assosiation study”. I det första steget ingår ca 130 riesenschnauzers. Hittar vi regioner av intresse med hjälp av dessa prover, kommer vi att finkamma regionerna hos ett flertal raser med samma sjukdom. För detta ”steg 2” samlar vi in blodprover från hundar av raserna hovawart, perro de agua espanol, PON, boxer, dobermann och rhodesian ridgeback. Hundarna skall antingen vara friska och äldre än 7 år, eller ha en diagnos och testresultat som tyder på autoimmun sköldkörtelrubbning. Har du en hund som passar in? Kontakta oss gärna för att bidra till vår forskning!
Har du frågor eller funderingar om sjukdomen eller om den forskning vi bedriver? Kontakta oss gärna, eller titta in på vår hemsida http://skoldkortelrubbninghoshund.slu.se för mer information om projektet och om sköldkörtelrubbning hos hund.
Katarina Ferm
SLU, Institutionen för husdjursgenetik
Box 7023
750 07 Uppsala
Tel: 018-67 19 37
Email: Katarina.Ferm@hgen.slu.se
|